Sista delen

Nu var det riktigt illa. Faktiskt värre än förra gången jag kraschade. Jag var nästan zombielik och bara hade spelandet i huvudet. Hemma höll jag god min och försökte hela tiden sluta spela. Det blev varje dag att jag tänkte idag är det sista gången. Imorgon ska jag sluta. Hösten gick fort och det började gå mot jul. En mardrömhögtid när man är inne i spelmissbruket. Normalt, nu när jag är spelfri, så älskar jag julen, men inte då. Då visste jag att troligtvis går det åt helvete. Några dagar innan jul bestämde jag mig att detta inte håller längre. Åter en gång hade jag lånat massor av pengar. Bland annat från min pappa, en av de människor som jag tycker så mycket om hade jag lurat på pengar. Min fru, mina barn, min svärmor, bror, svägerska alla hade jag svikit. Inte lånat pengar av alla, men alla hade jag svikit. Dagarna innan jul lånade jag ihop pengar för att kunna köpa julklappar till barnen. Jag lånade också pengar för att kunna spela en sista gång. Ett gigantiskt system till travet på annandagen. Det sprack och i mellandagarna tog jag tåget in till Malmö och gick runt i timmar. Jag samlade mig och åkte hem och berättade det de redan räknat ut. Det kändes som om jag åkte 100 kilometer rakt ner i underjorden. Jag mådde så dåligt att jag nästan inte kunde andas. Allt det förtroende jag byggt upp under 4 års spelfrihet var bortblåst.

Nu har det snart gått fyra år igen och jag vet att jag vill aldrig tillbaka igen. ALDRIG

Må Väl

Niklas

Del 28

Sommaren och hösten 2004

Efter vinsten på Åby var jag helt övertygad om att jag skulle kunna spela normalt. Det gick ett tag innan det brakade åt fel håll. För att utrycka det exakt så gick det 14 dagar. Efter dessa två veckor var pengarna slut och precis som jag beskriver i förra kapitlet började jag åter låna och ljuga. Mycket snabbt mådde jag allt sämre. Började missköta mina studier. Började spela på allt. Nu var det inte bara hästar utan allt, och menar jag ALLT. Jag tror jag spelade på alla former utom Internetpoker och inte heller på Casinot. Tiden gick fort och pengaflödet ännu fortare. Jag hade i princip ingen koll på något överhuvudtaget. Att jag klarade att stå upp var ett mirakel. Jag ville så gärna stoppa, men jag orkade inte. Det var enklare att fly vidare, vidare in i den mörka tunnel som spelet blivit för mig. Spelet som förr var så roligt var nu ett totalt helvete. Jag såg troligtvis ut som en zombie när jag stod hos ombudet och lämnade fram mina lånade pengar.

Jag fick en chans till att stoppa karusellen, men den sumpade jag. Jag sumpade den på grund av min oerhörda feghet. Man är oerhört feg som spelmissbrukare. En dag i oktober när jag mådde som allra sämst flydde jag till en Vegas maskin. Stoppade i ett par hundra och kunde vara i fred, bara jag och maskinen i några minuter. För tillfället mådde jag bra, trots att jag visste att jag skulle må fruktansvärt dåligt när pengarna tagit slut och hjulen stannat. Vid detta tillfälle passerade min fru och min son restaurangen där jag stod och spelade, de gick in och hämtade mig. Skamsen gick jag hem tillsammans med min fru och min son. På frågan från min fru om jag börjat spela igen så hade jag chansen att lägga korten på bordet och berätta hur illa det var. Jag var för feg och gick istället den enkla vägen och ljög. Jag påstod att det var endast andra gången och jag lovade att det aldrig skulle ske igen. Detta är ett av mina absolut största misstag i hela mitt liv.

Jag lät bli att spela i några dagar, för att sedan spela igen. Spela mig in i den totala katastrofen som briserade julen 2004. Det berättar jag om i sista delen som kommer söndagen den 17:e.

Må Väl

Niklas

Nytt avsnitt

Efter uppmuntran från många kloka människor kommer ett nytt avsnitt nu på söndag
Må Väl
Niklas

Paus

En liten paus, jag kommer att göra en liten paus i mitt bloggande. Inspiration och tiden tryter. Jag lovar att komma tillbaka. Nu i helgen kommer mitt nya avsnitt i mina memoarer (tror jag).

Må Väl och en riktigt trevlig Valborg
Niklas

Del 27

Som jag skrev förra veckan så gick det mycket fort att komma in i ett fruktansvärt beteende. Min idé om att kunna spela lite då och då visade sig bara vara en dröm. En dröm som jag nu har insett att det får stanna vid en dröm, för det kan aldrig bli verklighet. Jag klarar inte att spela lite då och då. Det tog verklig fart när jag plötsligt fick tillgång till oväntade kontanter. Jag gjorde ett extrajobb och fick kontant betalt. Det var onsdag och trav på Solvalla. Jag cyklade hem ställde cykeln hemma och gick sedan till ett café och satte mig med travprogrammet och började fundera. Mobilen ringde, det var min fru som undrade var jag var. Jag sa att jag var hemma hos en studiekamrat och pluggade. Första lögnen sedan jag börjat spela igen, åter en lögn för att skydda mitt spelande. På torsdagsmorgon insåg jag att spelet inte gått så bra och mina pengar nästan var slut. På eftermiddagen så gick jag hem till min far och förklarade att jag behövde låna lite till en gammal skuld. Det var flera år efter jag kraschat så min snälle far lånade några tusen. Han hade inte en tanke på att jag börjat spela igen. Åter användandet av lögn för att jag skyddade mitt spelande. Jag använde en del av pengarna jag lånade till det jag skulle ha använt det jag fått betalt dagen innan, nämligen att betala en gammal skuld, det som blev över omsattes till två vinnarbongar på Åby. Tyvärr gick de in och gav dessutom bra. Jag säger tyvärr för nu fick jag nytt bränsle. Mentalt bränsle i form av att jag kan och ekonomiskt bränsle i form av vinstpengar. Mina tankar var redan på lördagens V75: a.. Nästa vecka berättar jag om den spikraka resan ner till botten.

Må Väl

Niklas

Del 26

Dagens avsnitt var jobbigt att skriva. Skälet till det är två. Det ena att jag fortfarande mår dåligt när jag tänker tillbaka på mitt återfall. En höst då jag mådde fruktansvärt dåligt. Det andra skälet är att jag svek de jag älskar mest. Det känns fortfarande hemskt när jag tänker på det, och det ska det göra. Så det inte händer igen.

Jag minns tiden från anstalten ganska dåligt, jag minns även tiden direkt efter ganska dåligt. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det var en förträngningsmekanism. Om man inte minns har det aldrig hänt. Jag hade efter de åtta månadernas frihetsberövande hade jag inget att se tillbaka till, eller rättare sagt inget jag ville se tillbaka till. Jag hade som tur var min familj och de flesta av mina vänner kvar, men minnesluckan som sträckte sig från när jag gick ut ur min brors bil och in på anstalten tills när jag checkade ut från kriminalvårdsanstalten är ibland jobbig att bära. Faktiskt lite kusligt.

Det har nu några år efter börjat dyka upp en del minnen, men mycket är höljt i dunkel. På ett sätt är det kanske skönt att slippa minnas.

Jag bestämde mig för att börja plugga. Börja om på något helt nytt och bli något. Jag började med att läsa in gymansiet på Komvux. Det var faktiskt en liten kick att börja plugga som vuxen. Bestämde mig för att försöka bli någon form av utbildare.

Jag kämpade nästan dagligen för att inte börja spela igen. Jag ville börja spela igen, men jag kämpade emot. Efter de två första åren efter min krasch började jag läsa travstartlistor igen. Jag skulle inte spela och jag inbillade mig att trav var bara en sport som jag var intresserad av. Jag skulle inte spela, men kände innerst inne att det ändå kom närmare.

Våren 2004 fyllde jag 40 år. Stoj och glam och jag kände att jag började bli lite gammal. Vi hade en jättetrevlig fest och jag mådde under denna tid väldigt bra. Spelfri i nästan 4 år och jag började känna mig säker på mig själv. Men tanken dök oftare och oftare upp.

Tanken att jag skulle kunna spela litegrand, inte mycket bara lite. Jag gled sakta men säkert in i mitt absolut största svek. Mot mig själv, och värst av allt mot de jag älskar mest. Min familj och mina vänner som trodde jag var spelfri svek jag. Min egen underbart snälla pappa som jag lurade av pengar för att kunna spela.

Jag minns inte riktigt vilken dag, men någon dag på sensommaren 2004 lämnade jag in en dagens dubbel. Självklart vann jag och jag blev alldeles upprymd av min egen förträfflighet. Jag kunde fortfarande och jag bestämde mig för att bara spela lite då och då. Inte varje dag utan bara lite då och då. Det dröjde två veckor tills jag var tillbaka i det hemska beteendet som jag haft tidigare. Mycket snabbt drogs jag in i ett ännu värre spelberoende. Då började jag låna pengar och ljuga igen. Detta berättar jag mer om nästa vecka.

Må Väl

Niklas

Del 25

Efter åtta månaders förvaring så blev jag släppt ut i friheten. Det var självklart skönt att få komma ut och träffa sin familj under normala förhållande. Det som var jobbigt att nu var jag ute i verkligheten. Alla skuldbrev och annat som var direkt relaterat till mitt spelande gjorde mig smärtsamt påmind om hur vilken idiot jag varit. Jag funderade hur jag skulle lösa problemen som jag på något vis förträngt på anstalten. Tankar som började dyka upp var att försöka vinna tillbaka pengarna. Jag blev rädd och trängde bort mina tankar på att spela, men innerst inne så fanns tankarna kvar. Jag höll mig helt spelfri och det var för att jag kände mig tvungen. Det har jag fattat nu i efterhand. Jag ville inte, jag kände mig tvungen. Under de fyra år jag krampaktigt höll mig spelfri var egentligen en resa tillbaka till spelandet. Sakta men säkert började jag närma mig spelandet. Det blev ett kort avsnitt idag, men nästa vecka blir det desto längre.

Må väl

Niklas